Egoism
Alla människor man pushat på så dem kommit vidare i livet. Alla som man hjälpt upp när dem har fallit. Vid allas sidor som jag stadigt stått fast vid, fast jag helst velat vara någon annanstans. Allas strider jag stridit fast dem inte varit mina. Varit allas trygga axel när dem hittat på något dumt igen och varit deras trygga famn när dem velat gråta. Allas bollplank och framför allt allas trampolin att göra avstamp emot. För att detta är min patetiska bild utav vänskap.
Man kan ju bara säga så till sig själv:
- Men lilla gumman det funkar inte så, förstår du inte det?
Om jag hade lagt all denna tid på mig själv istället och pushat på mig själv istället, hur långt hade jag inte kommit då? Man är dum och blåögd när man gör samma misstag om och om och om och om igen.
Inte konstigt att man inte tycker om folk över huvudtaget längre.
Man kan ju bara säga så till sig själv:
- Men lilla gumman det funkar inte så, förstår du inte det?
Om jag hade lagt all denna tid på mig själv istället och pushat på mig själv istället, hur långt hade jag inte kommit då? Man är dum och blåögd när man gör samma misstag om och om och om och om igen.
Inte konstigt att man inte tycker om folk över huvudtaget längre.
Kommentarer
Trackback
